Emelie

Det känns som om det var länge sen jag skrev ett inlägg. Vanligtvis brukar det ju vara minst 3 inlägg per dag men nu har det varit noll eller bara 1 på ett tag.. Så, Erik, kanske jag inte borde åka in på bloggavvänjningsklinik som du tyckte, haha.

Faktiskt har det varit så att jag har varit mycket upptagen. I tosrdags, efter skolan åkte  jag hem och där väntade Gaby. Direkt importerad från Isr.
Gaby ringde mig för en vecka sen och berättade att hon skulle lura Elina och Jennifer att hon inte skulle komma som det var bestämt.
Jag: Men varför lurar du inte mig?
Gaby: Därför att du är i ett ostabilt läge.
HAHA, hon är så söt.
Stackarna gick på det. Jag och Gaby planerade att jag skulle bjuda hem dem och så skulle hon vara där och så skulle vi äta middag som Gaby lagat (hon är en utmärkt kock)
Så jag kommer hem runt tre och då är hon redan där. Fy fan vad härligt det var att se henne. Det var fan ett halvår sedan!!! Men ändå höll vi båda med om att det kändes lite som att vi träffats för bara någon vecka sen. Men jag kunde ändå få den där glada känslan bara av att titta på henne och tänka, jäklar hon är faktiskt hemma!

Gaby lagar helst mat själv så medan hon gjorde det satt jag vid datan och sen mellan matlagningspauserna lärde hon mig att dansa som de gjorde på deras fester. Det var kuuul. Och man märker att hon varit utomlands, för hon blandar svenska och engelska. Vilket omedvetet smittade av sig på mig,
Gaby: Oj, nu var jag nära att säga meningen på svengelska!
Jag: Vadå, säg.
Gaby: Haha, är hon typ upsatt eller? (blandning av obsessed & besatt)
Jag: *koncentrerad på annat* Haha, nej det är typ jag som är upsatt jag kan nästan allt om det.
Gaby: HAHA du sa upsatt du också.
Jag: Va sa jag?? hahahaha

Runt fem var Elina och Jennifer på väg från Elina till fots. Det tar ca en kvart att gå mellan oss och jag och Gaby flög runt och fixade. När de kom satt Gaby i en fotölj men en tidning för ansiktet så att dom inte såg först. Deras miner var chockade medan det sakta gick upp för dem vem som satt i fotöljen. Då började dom skrika som fan och gråta och skratta och gråta ännu mer. Hur kul som helst. Sen åt vi och pratade ända fram till halv tolv då vi gick och lade oss. Men det fortsatte där också, haha. Jag och Jennifer låg och gjorde mystiska ljud innan vi somnade.

Alltså, det här är resultatet av uteblivna inlägg. Det blir ett omänskligt långt inlägg istället, och vem orkar läsa det? Typ ingen. Men en sak till bara. Störd som jag är (och som vissa så snällt påpekade under tiden) visade jag en viss video för halva klassen medan jag filmade. En efter en plågades dem, precis som jag också blivit, haha! Och världen ska minsann få se, för ni kan ge er tusan på att era söta små grimaserande ansikten ska ut på youtube!!!