Emelie

Att komma hem, helt utmattad och hungrig är rätt skönt alltså. När man öppnar skafferiet för att sekunden senare skåda en jordnötssmörburk, är inte bara chockerade (eftersom jag aldrig tillåts köpa det) utan även total lycka. Det kan också kallas ödets ironi. De som var hos Annika lär ju förstå vad jag menar xD
Så nu har jag suttit och tittat kärleksfullt på burken ett tag. Och längre än så lär det inte gå. Varför? Jo för att än en gång nekas jag det enkla nöjet att äta en ljuvlig macka med jordnötssmör. 
Mamma ska nämligen baka men mina peanuts. Damn her...