Jag hänger på stationen
Idag har jag suttit omänskligt länge och väntat vid busstationen bara för att få åka en hållplats med bussen. Jag tycker liksom att det är roligt att gå emot strömmen. Vara lite wild and crazy liksom!
Fast äh, vem försöker jag lura. Allt är Kims fel.
Hon lockar med mig när hon tar bussen och man tackar ju inte nej till sällskap och home-delivery. Jag säger som Kim: Varför inte utnyttja busskortet om man har ett. Helt rätt.
Idag gick vi med Sofie, och hon hade väldigt bråttom till stationen för att träffa sin loverboy Felix. Detta uppskattades inte av Kim eftersom att Kim föddes långsam. Så medan jag och Sofie traskade på hamnade stackars Kimmo på efterkälken. Detta gjorde den lilla bönan lite smått ilsken då vi vägrade vänta. Mycket underhållande tyckte jag och Sofie så vi gick ännu snabbare. Då pekade Kim fuck you till oss och segade ännu mer.
När Sofie nått sin älskades armar vände jag mig mot Kim för att se hur det gick för donnan. Hon går emot oss, men när hon ser att jag sträcker ut armarna i en förlåtande gest vänder hon demonstrativt på klacken och går åt ett annat håll.
Som en sur gammal tant sätter hon sig på bänken i sin busskur och pressar sin väska mot sig där den ligger i knät. Samtidigt försöker hon se sur ut då vi går fram till henne men lyckas inte fullt.
När jag sedan sitter på bussen med henne hinner vi knappt avsluta en mening innan jag ska av igen.
Och det var historien om hur jag och Kim tar bussen tillsammans.
