Emelie

Jag sitter i lugn och ro på mitt rum då jag börjar ana en viss röklukt. När jag tänker på det ser jag att det är lite rökigt också.

Ungefär samtidigt ropar Jonatan från köket.
Jonatan: Emelieeee? Kan du komma ner ett tag?
Jag reser mig upp, går ut ur mitt rum och går som i en dimma. Nej där överdrev jag men det var rökigt.
Jag: Va fan, har mamma lämnat dig ensam i köket!?
Jag inser så klart faran med att lämna Jonatan ensam i köket och springer snabbt ner.
Nere är det ännu rökigare och i köket står Jonatan och öppnar fönster.
Jonatan: Jag bakar rebarberpaj!
Jag: Det där är inte rebarberpaj det där är rabarbersoppa.
I ugnen står det nämligen en form med rabarber simmandes i en enda bubblande sörja. Inbjudande jag vet.
Sen upptäckte jag bunken bakom mig.
Jag: Vad är det här?
Jonatan: Det fick  inte plats.
Jag: Men det är ju typ hela smeten (mjöl och grejs)
Jonatan: Men då häller jag i det nu. Det kan ju inte bli värre liksom.
Jag: Sant.
Så han hällde det på den snart klara kakan och rörde runt lite.
Jag: Okej, jag kommer gå nu och låtsas att jag aldrig kommit ner.

Några minuter senare på mitt rum
Jonatan: Emelie den är klar nu! Du måste smaka, den blev jättegod!